Blogg 24/4 2024.

 Mannen i mitt liv ringde och ville ha goda råd, eftersom skrivbordet på hans dator hade slutat fungera. Det visade sig att han menade tangentbordet, men skriver gör man förstås på det. Han brukade byta batterierna i det trådlösa tangentbordet när det hände, men den här gången hjälpte det inte. En annan bekant rådda honom att köpa ett nytt. Jag bad honom att ta med det gamla hit. Fungerade det inte med min dator heller, så visste vi åtminstone att det var i tangentbordet felet låg. På sig själv känner man andra, så jag började med att kolla så att batterierna var rätt isatta. Det händer mig ofta att saker plötsligt är fel, fast jag tror mig ha gjort rätt. När jag frågade särbon i telefon om det fanns någon knapp för av och på på baksidan, påstod han att han inte hade någon sån. Nu hittade jag den i alla fall precis intill batterifacket och den var avstängd. En kvalificerad gissning är att han har kommit åt den utan att märka det när han bytte batterierna.

Blogg 23/4 2024.

 När mannen i mitt liv kommer hem efter att ha besökt sina söner i Stockholm har han alltid tagit mängder av kort. När vi efter den senaste resan kom fram till fotot nedan, fattade jag inte ens att det inte var en levande människa. Istället är det en skulptur, som står vid Blå Porten på Djurgården. Den brittiske konstnären Sean Henry har gjort en skulptur som i uttryck är mycket realistisk och som sådan opassande enligt somliga, läser jag i ett blogginlägg på nätet. På vilket sätt den skulle vara opassande hittar jag däremot ingen uppgift om. Jag tycker bara att den är otroligt vacker, välgjord och alldeles underbar. I Nybro ser ett av dom mest centralt placerade konstverken ut som en gammal rostig snöplog. Jag vet fortfarande inte efter alla år som den har stått nere i centrum vad den egentligen är tänkt att föreställa.

Blogg 22/4 2024.

 Jag har dom nummer jag kan tänkas behöva inom vården inlagda i min telefon. I dessa dagar uppstår ändå problem, eftersom hela regionen har bytt telefonnummer. Vart jag än ringer kommer jag bara till en telefonsvarare som rabblar det nya numret. Så får jag ändra kontakten i telefonen och ringa igen. Det största problemet för dom själva är tydligen att nå sina patienter. Det har blivit 010-nummer och såna svarar många inte på.
Våren har i alla fall kommit så pass långt så vi fick in en fluga häromdagen. Särbon hjälpte den ut, men jag såg den aldrig själv. Därför vet jag inte om det var samma fluga som ett par dagar senare satt på insidan av balkongfönstret. Inte heller om den i så fall hade tagit sig in igen när särbon slängde ut den, eller om den hade hittat en alldeles egen ingång till min lägenhet.

Blogg 21/4 2024.

 Jag har signalerna till mail och sms avstängda på telefonen när jag sover, för att slippa bli väckt i tid och otid. För att särbon ska kunna nå mig dygnet runt har jag däremot alltid ringsignalen på. Det straffade sig i förra veckan, när tandläkaren ringde från Folktandvården och väckte mig tidigt en morgon. Han hade fått remissvar från käkkirurgin om att det var en dålig idé med implantat för mig. Nu ville han boka en tid för att göra en brygga så snart som möjligt. Jag, som trodde att tandläkaren på sjukhuset ville ha koll på alltihop och att det var han som skulle utföra behandlingen fick ringa Kalmar. Det visade sig vara självklart att det var här i Nybro som bron skulle byggas. Koll på benet kunde man ha ändå, så nu undrar jag istället varför jag har fått vänta såhär länge. Jag fick tag i min tandläkare igen och nu har vi bokat en tid för att inleda behandlingen.

Blogg 20/4 2024.

 Jag har länge köpt mitt godis i butiken My Way på torget för att få lite omväxling mot Kvantums godis, som jag började tröttna på. My Way hade jag i och för sig lite dåliga erfarenheter av, men dom nya ägarna har gjort ett lyft med butiken. För ett par veckor sedan öppnade en ny godisaffär, som kallas Godisgrisen, här i närheten. Då var det förstås nyhetens behag som gällde den. Dom har dessutom närmare 500 olika sorters lösgodis, så där borde man verkligen hitta någonting nytt och annorlunda. Lite dåligt samvete hade jag för att jag slutade handla på My Way, men det verkar som om tajmingen var perfekt. Första gången någon undrade på Facebook varför det var stängt, påstod någon att tjejen som brukade vara där hade börjat jobba på Willys. Andra gången skrev någon att butiken hade gått i konkurs och någon annan att den ska öppna igen i affärshuset Lönnen. Den som lever får se.

Blogg 19/4 2024.

 Mina playkanaler på tv:n gjorde mindre och mindre som jag ville. ”Jeopardy” på femman fick jag inte upp alla avsnitt av längre. När jag försökte se ”Bonde söker fru jorden runt” på fyran eller ”Svenska fall” på trean blev rutan bara svart. Som tur är ser jag mest på SVT, men nu blev jag orolig att den också skulle börja strula. Alltså ringde jag Telia, fast jag vet hur länge man brukar få sitta i telefonkö dit. Nu hade dom tydligen gjort något åt det, så jag fick svar direkt. Av en extremt trevlig, duktig och tålmodig kille dessutom. Den svarta rutan hade tydligen fler haft problem med. Den gick han in i min box från där han satt och fixade. Med ”Jeopardy” gick det sämre. Nu skulle han prata med dom som skickade in programmen i boxen, om jag förstod saken rätt. Möjligen får jag klara mig utan Micke Tornving.

Blogg 18/4 2024.

 Att ha en morgontid på sjukhuset i Kalmar när man bor i Nybro och inte har någon bil, innebär uppstigning i ottan. Så var det igår, när det var dags för besök på käkkirurgin igen. Jag är helt övertygad om att det stod i min journal att jag var inbokad för trekvart, men när det kom till kritan tog hela besöket inte mer än fem minuter. Hade jag fått komma in i exakt rätt tid hade vi rent av hunnit med vändande buss hem igen. Nu fick vi vänta en timme under vilken vi lyxade till det med varsin räkmacka. I bussen till Kalmar åkte så mycket folk att det kom en extra buss bakom vår. Hem igen framåt förmiddagen fanns det betydligt mera plats att bre ut sig på. Riktigt färdigläkt är inte min käke, så nu är nästa besök planerat i juni. För mig då. Särbon åker till sjukhuset igen redan imorgon.